Klimatsmartare kött

Klimatsmartare kött med additionella nyttor

Närproducerat, småskaligt, högkvalitativt, klimatsmartare kött har som primärt mål ett så lågt klimatavtryck som möjligt, med additionella nyttor som glädjande bieffekter. Från ökad biogasproduktion till ökad kolinlagringen i marken – köttproduktion kan ha en positiv påverkan på flera sätt än de förväntade.

Biogas skapar möjligheter till ett cirkulärt system

Om en gård ligger nära en biogasanläggning kan det vara en bra idé att skicka gårdens gödsel dit. Gödslet kan då användas som råvara i biogasproduktion. Det finurliga är dessutom att en av restprodukterna från biogasproduktionen är ett biogödsel, som ger bättre effekt än om man sprider sin gödsel direkt på åkern. Detta skapar ett cirkulärt flöde som genererar både förnybar energi och lokalt producerad jordnäring.

Slaktavfallet från Gotlands Slagteri nyttjas som råvara i biogasproduktionen. Cirkeln har slutits genom att den värme och ånga som används i slagteriet sedan ett par år tillbaka tillverkas av biogas. Tack vare ett stöd från klimatklivet har slagteriet kunnat ersätta 250 kubikmeter fossil olja per år.

Biogasproduktionen bidrar till klimatnytta både genom att man undviker metanutsläpp i gödselhanteringen och genom att biogasen ersätter fossila bränslen inom flera olika användningsområden. I biogasproduktionen hanteras gödslet i ett slutet system som fångar upp de växthusgasutsläpp som uppstår genom naturliga processer i nedbrytningen, istället för att dessa släpps ut direkt till atmosfären. Den producerade biogasen kan sedan till exempel ersätta fossil naturgas i gasnätet eller uppgraderas till ett förnybart fordonsbränsle som kan ersätta fossila drivmedel. Hur stor biogasens klimatnytta är beror främst på vilka så kallade substrat (typer av restprodukter) som använts i produktionen samt var biogasen sedan används och vad den ersätter för typ av bränsle.

Inhemsk produktion av drivmedel bidrar till fler arbetstillfällen och ökar tryggheten i försörjningssystemet jämfört med import av drivmedel. Eftersom biogasen produceras lokalt och av lokala råvaror är det ett bränsle som är robust mot störningar i leveranskedjor eller i internationell handel. Gasen kan dessutom produceras av en bred palett av råvaror, vilket innebär ytterligare försörjningstrygghet.

Hållbar markanvändning – kolinlagring och biologisk mångfald

Köttproduktion innefattar både djurhållning och produktion av foder. För att kunna göra en rättvis bedömning av köttproduktionens hållbarhetsvärden är det därför mer meningsfullt att betrakta dessa två delar som ett och samma biologiska system än att jämföra påverkan från djurhållning och produktion av foder var för sig. Idisslande djur ger i sig upphov till växthusgasutsläpp men naturbete och medveten markanvändning vid foderproduktion kan också bidra till att en ökad mängd kol lagras i marken.

Kol tillförs marken genom organiskt material, exempelvis ifrån växtrester eller naturgödsel. En del av kolet avgår genom nedbrytningsprocesser till atmosfären igen medan resten lagras i marken. Hur mycket kol som lagras eller släpps ut beror på hur marken brukas och hur länge samma typ av markanvändning pågått på en viss plats. Om marken brukas på samma sätt under en längre tid kommer jorden så småningom att nå en jämnvikt, där mängden kol som tillförs och avgår är lika stor. Marken är då ett kollager men tillförseln av kol har ingen nettoeffekt på den globala kolbalansen eftersom samma mängd kol även avgår till atmosfären. Vid vilken kolhalt detta jämnviktsläge inträder varierar beroende på klimat, markanvändning och hur mycket organiskt material som förs tillbaka till marken.

Mark med lågt kolinnehåll kan genom förändrad markanvändning absorbera mer kol. Potentialen för ökat kolupptag i marken finns bland annat på åkrar där man odlat ettåriga grödor och bearbetat marken. Om flerårig vall eller permanent betesmark upprättas på den här typen av åkrar ökar kolinbindningen i marken. Kolinbindningen pågår tills betesmarken är mättad och därefter försvinner nettobidraget av kolsänkan, även om kollagret i marken är betydande.

Betesmarker är viktiga för kolinlagring men i synnerhet för att bevara befintligt markkol. Dock är värdet av biologisk mångfald större än klimatnyttan när det gäller skötsel och bevarande av naturbetesmarker. Gotland har flertalet särpräglade naturtyper, exempelvis betade strandängar, där den biologiska mångfalden förutsätter livskraftiga lantbruk med betesdjur.

I jordbruket finns stor potential att lagra in mer kol i åkermark, exempelvis genom förbättrade växtföljder, användning av mellangrödor och förbättrad stallgödselhantering. Generellt är det viktigt att satsa på åtgärder som ökar inlagringen av kol i marken och att behålla befintligt markkol för att bidra till minskad klimatpåverkan och samtidigt öka markens bördighet.

Inhemsk matproduktion – en nationell säkerhetsfråga

Den nationella självförsörjningsgraden av livsmedel är så låg som 50%. Tar man även hänsyn till importberoendet av insatsvaror och drivmedel är den egentliga självförsörjningsgraden betydligt lägre. I en krissituation är således den nationella livsmedelsförsörjningen mycket sårbar, vilket kan påverka både tillgång till och priser på mat. Samtidigt är få länder så bra rustade som Sverige för att producera mat på ett hållbart sätt, och ur ett större perspektiv är det resurssmart att nyttja platser som är väl lämpade för matproduktion till just detta ändamål.

En högre nationell självförsörjandegrad genom större inhemsk livsmedelsproduktion är alltså bra både ur ekonomisk och försvarsmässig synpunkt. Genom att stödja den inhemska livsmedelsproduktionen kommer flera nationella miljömål att stärkas samtidigt som man bidrar till FN:s globala mål, ökar den nationella säkerheten och stärker lokala ekonomier genom ökad sysselsättning.

Att underhålla odlingsmarker för foderproduktion kan dessutom ha ett extra beredskapsvärde, då dessa arealer – utan större insatser – skulle kunna ställas om till att producera vegetabilier om behovet skulle uppstå vid en längre krissituation.

Kvalitetsaspekter i svensk köttproduktion

Sverige har en köttproduktion i världsklass, med låg klimatpåverkan jämfört med andra länder. Sverige har också världens hårdaste regler för antibiotikaanvändning samt långtgående reglering vad gäller smittskydd, djurskydd och miljökrav. Man ser ett tydligt resultat av dessa omfattande regelverk i statistiken för antibiotikaanvändningen per kg kött producerat på olika håll i Europa. Den svenska köttproduktionen medför med sina 12 mg antibiotika per kg kött den lägsta användningen och kan jämföras med det europeiska snittet på 110 mg antibiotika per kg kött.

Fördelarna med svensk köttproduktion skapar direkt nytta för konsumenter i och med hög produktkvalitet, men även indirekta nyttor i och med köttproduktionens bidrag till att upprätthålla viktiga ekosystem. Förutom kvalitet, förknippas ofta svensk djuruppfödning med säker mat och bra djurskydd.

Lokal köttproduktion bidrar till den lokala ekonomin och kulturella värden

Jordbruk och djuruppfödning har historiskt sett varit Gotlands mest betydelsefulla näring och än idag är den lokala livsmedelsproduktionen betydelsefull för det gotländska näringslivet. Gotlands 1 500 jordbruksföretag sysselsätter nästan 3 900 personer och hela värdekedjan från primärproduktion till kund beräknas omsätta två till två och en halv miljarder kronor per år, enligt projektet Hållbara Gotland. Livsmedelsnäringarna är också ett tydligt identifierat styrkeområde i Region Gotland och Länsstyrelsens tillväxtprogram för Gotland.

För att hålla det gotländska kulturlandskapet öppet är betande djur helt centrala. Landskapet har vuxit fram genom generationer av jordbruksverksamhet, som sedan lång tid tillbaka bidragit till att forma den unika gotländska naturen. På Gotland finns gårdar som gått i arv i tjugo generationer. Det finns med andra ord ett starkt kulturarv att värna i relation till köttuppfödning.

Resurssmart markanvändning

På platser där det växer gräs, men där andra grödor och spannmål har sämre förutsättningar, är betande köttdjur egentligen det enda sättet att nyttja marken för livsmedelsproduktion. I Sverige har vi stora markarealer som inte lämpar sig för odling av grödor men som fungerar bra som betesmark.